Vägen till Jerusalem

Vägen till Jerusalem är första delen i en trilogi från korstågstid. Det är en storartad historisk roman med kraft och must och episk bredd som tål att jämföras med de klassiska föregångarna i genren. Och det är en magnifik återkomst av en Jan Guillou som demonstrerar en imponerande berättarglädje.

Nådens år 1150 föds Arn Magnusson på Arnäs gård, belägen vid Vänerns strand några mil nordost om Skara. Han är son till Sigrid och Magnus, båda av urgamla stormannaätter och befryndade med både norska och svenska kungaätter.

Detta är berättelsen om hur Arn, sedan han blivit moderlös, tas om hand av cisterciensermunkarna vid Varnhems kloster och av dem går den yppersta av sin tids andliga och världsliga bildning. Av den väldige broder Guilberg de Beaune lär han sig också hantera båge och svärd som en riddare utan fruktan och tadel. Ty cisterciensermunkarna har förstått att Arn nog inte är ämnad att bli en klosterbroder utan skulle kunna göra mera nytta som en Krsiti stridsman och trons försvarare i Det helgia landet.

Om dessa planer är emellertid Arn okunnig när han som 17-åring återvänder till fädernegården, där han ofrivilligt dras in i de pågående intrigerna mellan rivaliserande tronpretendenter i ett av maktstrider sönderslitet Sverige.

Efter sin uppväxt i klostret möter han också för första gången kvinnan, lustan och kärleken; två flickor är föremål för han låga - men de är systrar! Något som enligt Västgötalagen är ett brott som kräver strängaste straff. Så vid 19 års ålder döms Arn för sin kärleks skull av kyrkan till botgöring som tempelriddare i Det heliga landet. Vägen till Jerusalem är anträdd.