VILGOT SJÖMAN var en omtalad och skandalomsusad filmregissör som även blev internationellt erkänd.

Vilgots långfilmsdebut var Älskarinnan från 1961 med Bibi Andersson i huvudrollen som befinner sig i ett invecklat triangeldrama. Filmen blev väl mottagen av kritikerna, som såg den som ett bevis att en ny generation svenska regissörer vuxit fram ur skuggan av den så länge dominerande Ingmar Bergman. Filmen blev också prisbelönt.

1964 kom Vilgots filmatisering av Lars Görlings roman, 491 att bli skandalomsusad då den statliga filmcensuren klippte bort ett antal scener. Handlingen kretsar kring sex ungdomsbrottslingar som är på drift i rivningskvarteren i gamla Klara i Stockholm.

År 1967 kom filmen Jag är nyfiken – gul och Jag är nyfiken – blå. Med dessa filmer tänjde Vilgot på gränserna för vad som då kunde visas på film. Filmerna var dels politiska och granskade det samtida svenska samhället, men det var nakenscenerna mellan Lena Nyman och Börje Ahlstedt som blev mest kontroversiella och skandalomsusade.

I båda filmerna får vi följa Lena, en ung sökande och rebellisk kvinna, i hennes jakt på att förstå det sociala och politiska läget i Sverige på 60-talet. Hon intervjuar folk på gatorna om allt från pengar, jobb och sex till religion, politik och fångvården.