Karin Boye debuterade med diktsamlingen Moln som förmedlade en ung människas grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid. Men där fanns också hennes speciella särdrag och motivkretsar. Formellt märks det lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim (som skulle förstärkas när hon fick läsa Eddans dikter på isländska i Uppsala). Men framförallt är den speciella rytmen slående, där till exempel betoande stavelser avslöer varandra. I de följande diktsamlingarna Gömda Land 1924 och Härdarna 1927 manar hon, med grund i kristna motiv, till tapperhet, strid och offer. 1925 höll hon sitt berömda Tal till mannen vid studentkåreks vårfest. Den första romanen, Astarte, fick pris i en nordisk romanpristävling 1931. 1927 blev Karin Boye medlem av den socialistiska tidskriften Clartés redaktion. Hon var också med och grundade tidskriften Spektrum och ingick i dess redaktion 1931-32 tillsammans med Josef Riwkin, Erik Mesterton och Gunnar Ekelöf. Hon kom också att bidra med en del av kaptitalet för detta initiativ (hennes far hade avlidit 1928 och de ärvda pengarna från honom gjorde henne ekonomiskt oberoende under några år).