Syftet är att i ord och bild dokumentera vår dialekt och skärgård innan det är för sent.

Vi märker att färre och färre använder sig av dessa vackra dialekter som skiljer sig åt mellan öarna och fastlandet. Hur ska vi bevara den? Hur livet levdes när vi var barn och hur livet ter sig nu. Naturen med alla fåglar och fiskar som det var gott om förr har blivit sämre och fisket som var huvudnäringen förr har till stor del försvunnit helt tack vare miljön och gjort att det inte går att livnära sig på längre.

Jag vill berätta om bygden som kuliss med några utvalda karaktärer i området som är Västrum med omnejd utanför Västervik och östkusten. Orten representerar Sveriges skärgård.

Landsbygden avfolkas tyvärr mer och mer och förändringar sker i snabb takt. Västrums socken är inget undantag utan snarare tvärtom. Ett litet fåtal äldre per - soner håller här skärgården levande till viss del. De flesta husen har blivit fritidshus för sommarhalvåret. En byggd som på mitten av 50-talet sprudlade av liv bebos nu till stor del av pensionärer. Alla småföretag som inte kan livnära sig här trots att de har kunskap och bra produkter men inte kan överleva på grund av den infrastruktur som tagits bort. Lantbruken har lagts ner liksom skola, ålderdomshem, affärer, postkontor, och busstrafik. Endast några få vågar och kan leva här nu. Skärgården i Sverige är det vackraste vi har och nu håller den på att urfolkas undan för undan på grund av att det mesta måste vara i tätort och städer.

Numer är det bara turister och sommargäster som lever upp det på sommaren och med detta projekt vill jag dokumentera just hur det var och hur det är och varför det blivit så här. Hur ser det ut om 50 år? Många av dessa människor kommer inte att finnas kvar eftersom de börjar bli riktigt gamla och vem ska berätta då? Någonting måste hända och det fort.